I helgen har jag varit på vandring och övernattning med ”Ararat-gänget”. Det började med att jag blev inbjuden av en bekant som ingår i gruppen. De behövde fler tjejer eftersom det bara finns en tjej i gruppen.

Jag tackade ja, utan att veta vad Ararat ens är. Tyckte att det lät jättespännande.

Ararat är ett berg i Turkiet på drygt 5000 m. Tanken är att ”Ararat-gänget” ska bestiga det här berget. De har träffats i två år tror jag och gjort olika aktiviteter tillsammans inför den här bestigningen som ännu inte är bestämd till något speciellt datum.

Den här gången var aktiviteten vandring och övernattning i skogen ovanför Jädraås. Jättekul tänkte jag och tackade ja. Samma dag som vi skulle åka blev den andra tjejen sjuk…Hur skulle jag göra? Följa med ändå eftersom jag sett fram emot detta? Eller backa ur?

Jag valde det första. Det kändes verkligen som att jag skulle ångra mig om jag tackade nej. Säg JA till livet liksom…

Vi åkte iväg i två bilar till Jädraås och därifrån började vandringen. Jag kan säga att jag aldrig trodde att det skulle vara så jobbigt med tung packning. Jag hade lite problem med balansen – det kändes ibland som att ryggsäcken var ute och gick med mig. Fick hjälp att justera några remmar – och det blev bättre.

Promenaden varade i nästan 2 timmar och vi hann med att se spår efter både varg och björn.

Väl framme där vi skulle övernatta så var det otroligt skönt att ta av den tunga ryggsäcken. Jag var rejält svettig – hade klätt mig alldeles för mycket – som den fryslort jag är.

Eftersom tjejen som jag skulle dela tält med blivit sjuk så fick jag låna ett enmanstält istället och hittade en plats för övernattning. När alla hittat sina sovplatser runt omkring så började letandet efter ved.

Efter ett tag kunde alla slå sig ner vid elden och förrätten började göras iordning.

Blinier med skagenröra, rödlök och caviar. Riktigt gott var det. Till det serverades bubbel.

Huvudrätten var olika korvar och hamburgare.

Och efterrätten som jag hade ansvar för var; smörstekta äppelskivor med kanel&socker, kaksmulor och vaniljsås.

En riktigt trevlig kväll med god mat – men jag längtade efter maken – kändes som att det varit trevligare att dela detta med honom

Det blev verkligen kolsvart i skogen och när det var dags att krypa till kojs var jag rätt uppjagad…Tänk om det skulle komma vargar eller björnar? De skulle säkert attackera mitt tält eftersom jag var ensam….Hade svårt att sova ordentligt då jag låg på helspänn och lyssnade efter ljud.

Vaknade i morse av att det ösregnade. Faktiskt lite mysigt att ligga i tältet och lyssna. Som tur var så slutade det lagom till frukosten serverades. Det blev toast lagade i toast-järn över eld, bacon, scrambled eggs och kokkaffe. Smakade fin-fint.

Sedan var det bara att packa ihop och påbörja vandringen mot bilarna. Vi gick en kortare tur tillbaka och det var en lätt vandring.

Jätteskönt att få komma hem och duscha, kramas massor med mannen och slappa i soffan.

Firade Valle när jag kom hem. Han fyller 6 år idag – och fick en leverpastej”tårta”