I går var det dags för vandring i Skuleskogens Nationalpark. Planen var att gå till Slåttdalsskrevan och tillbaka.
Vi hade laddat upp med god matsäck; varm choklad, mackor, kaffe, salamichips.
Påbörjade vandringen som stundtals gick på spänger, det här blir nog en ”walk in the park” tänkte vi. Sedan blev det väldigt stenigt, mycket rötter och en del stigning.
Stundtals fick Malte bli buren eftersom han har så korta ben så var det svårt för honom när det var för stora stenar. Annars hoppade han glatt över stock och sten hela vandringen och det är imponerande eftersom han annars är en soffpotatis. Valle hoppade glatt omkring och om han hade haft en GPS på sig så hade nog hans sträcka varit tredubbelt så lång som vår 😉
Drygt 3 km är det till Slåttdalsskrevan från Entré Syd och det låter ju inte mycket. Men med vandring så tar distansen bra mycket längre tid än man tänker sig.
Väl framme vid Slåttdalsskrevan så hade jag fått för mig att det fanns ett vindsskydd, men det visade sig att det var en utsiktplats som var markerad. 
Träffade på några andra vandrare som jag frågade och de sa att det fanns en fin plats ca 1 km bort vid Tärnättvattnen och att man sedan kunde fortsätta vandringen längs med vattnet. Den sträckan var lite längre men lättare att vandra.
Sagt och gjort så vandrade vi vidare – mot fikapaus. Stället var otroligt vackert. En övernattningsstuga vid en tjärn. Solen sken och vi hittade ett bord i lä mot stugväggen. Riktigt härligt – och fikat smakade toppen. Vi hade ingen brådska alls att gå vidare.
Tillslut var det ändå dags att gå mot bilen och vi hade inte riktig koll med följde blå led mot Näskebodarna och vek sedan av mot Kälsviken. Ca 6km var det från Tärnättvattnen till parkeringen och det tog ca 2 timmar att gå. Det var klipphällar till en början för att sedan bli stigar med stenar och rötter (dock inte lika mycket som på vägen upp). Sedan övergick det till att bli fin tallbarr-stig och slutligen grusväg eftersom de gjort en väg handikappanpassad.
Ännu en härlig vandringsdag och vi hade tur med vädret.
Sammanfattningsvis så var leden bitvis tuffare än jag trodde men jag kommer gärna tillbaka och utforskar mer. Kanske övernattar i övernattningsstugan vid Tärnättvattnen, eller tältar. Det finns ju många fler leder att utforska och jag såg ju inget långskägg på den här vandringen.
lev livet 